Bågen är vetenskapligt förankrad och bygger vidare när eleven har uppnått tillräcklig språklig medvetenhet t.ex. genom Bornholmsmodellen.
Ljudning är A och O för att knäcka läskoden
På forskning.se publicerades artikeln ”Ljudning är A och O för att knäcka läskoden” (2019). Där lyfts bl.a. följande:
- ”Det finns många sätt att lära barn att läsa. Den enda metod som har stöd i forskningen är läsinlärning som bygger på att eleverna lär sig koppla en bokstavs utseende eller en bokstavskombination till dess ljud. Nästa steg är att sammanfoga ljuden till ord. Ett mödosamt arbete men när det är avklarat, är läskoden knäckt. Metoden har olika namn den kan kallas syntetisk läsning, ljudmetoden eller phonics som är det engelska namnet.”
- ”Systematisk undervisning om kopplingen mellan bokstav och ljud kan förhindra läs- och skrivsvårigheter. Den kan också hjälpa äldre elever som har svårt att läsa.”
Så löser vi läskrisen på lågstadiet
I svensk skola har många elever otillräcklig läsförmåga idag. I rapporten ”Så löser vi läskrisen på lågstadiet” (2023) av Linda Fälth och Anna Eva Hallin, analyseras orsakerna till detta och hur man ska lösa problemet. En av punkterna handlar om utformningen av undervisningen:
”Alla elever bör ha tillgång till en balanserad och differentierad läsundervisning som anpassas efter elevers olika förutsättningar. Decennier av internationell forskning visar att elever behöver tidig, systematisk och explicit undervisning i kopplingen mellan ljud och bokstav (phonics), tillsammans med andra språkliga aktiviteter som är viktiga för läsförmågan.” (sid. 5)
Explicit och systematisk phonics – vad innebär det i praktiken?
Utdrag sid. 14 från rapporten
- ”I korthet kan phonics beskrivas med att läsinlärningen följer en tydlig struktur: från det enkla och successivt till det som är svårare. Ordningen på det som lärs ut gör att eleverna så snart som möjligt kan börja läsa ord, meningar och texter självständigt (Fletcher et al., 2021).”
- ”En bokstav i taget lärs in med hjälp av noga utvalda övningar. Vilka bokstäver man inleder med avgörs av hur vanlig bokstaven är, men också av hur de olika bokstäverna skiljer sig åt kring hur de låter eller ser ut. De vokaler respektive konsonanter som tidigt lärs in i svenska brukar därför vara a, o, i och e respektive l, r, s, m, n och v.”
- ”Den långa vokalklangen övas noga, och först när eleven är säker på den introduceras ord med kort vokalklang. Så snart två till tre bokstäver är inlärda får eleven börja träna på att ljuda samman ord. Även valet av ord följer en tydlig progression där man inledningsvis läser ord med enbart två eller tre bokstäver. Så småningom övas ord med konsonantförbindelser och ändelser.”
- ”Så snart läskoden är knäckt och eleven klarar av att ljuda ut ord måste orden läsas och skrivas upprepade gånger – och detta ska självklart göras i för eleven meningsfulla sammanhang och i texter på rätt nivå. Detta syftar till att automatisera kopplingarna mellan grafem (bokstäver) och fonem (språkljud). När eleven har förstått principen och lärt sig de vanligaste mönstren, gör ytterligare lästräning att återkommande mönster och ordbilder lagras in. Med tiden utvecklar elever då den ortografiska helordsläsning som är en förutsättning för flytande avkodning.”…
- ”Forskning visar även att en stor grupp elever (15–20 procent är en siffra som ofta nämns) särskilt behöver denna explicita och systematiska undervisning i kopplingen mellan språkljud och bokstav för att verkligen lära sig att ljuda och nå flytande läsning. Utan denna typ av undervisning finns en uppenbar risk att elever – som alltså med rätt träning skulle kunna lära sig att avkoda men inte fått rätt möjligheter – senare diagnostiseras med dyslexi på delvis felaktig grund.”